loading

Loading, please wait...

Först från flygresan från Antananarivo till Tulear nere i sydväst. 22 okt

Jag blev djupt berörd av det förödda, avklädda landskapet som vi flög över.

I sydväst mötte vi taggskogen, Didiereaceae och baobabträd se del 2.

Här är det fattigast och torrast.

Vi passerar Tulear igen 24 okt och ser folklivet i staden.

25 okt far vi vidare till Zombitse NP (del 3) och ser bla många gravmonument längs vägen.

26 okt förflyttar vi oss en bit till för att vandra i lsalo NP 800 möh (del 4).

Vi passerar en liten guldgrävarstad och en halvtimme senare en välbefolkad flod.

Vi kommer till en savannartad vegetation med den eldresistenta palmen

Borassus madagascariensis , man tror den här miljön är ursprunglig.

27 okt gör vi en lång resa från Isalo till Ranomanfanas NP (del 5) på 1100 (600-1400) möh.

Husen börjar bli lite bättre på höglandet, men växtligheten är sparsam, några vattendrag finns allt här och där. Svartrandiga berg, färgade av sot efter svedjebränder?

När vi närmar oss östkusten blir det grönare och mer odlingar.

30 okt far vi från Ranomanfanas NP till Antsirabe och följer höjdryggen längs östsidan (ca 23 mil).

Vanligt att sitta vid vägen och hugga sönder sten att sälja.

Alltmer risodlingar, men Sydkorea köper tydligen upp en hel del ris.

Här känns som de mest välmående bygderna vi ser med vackra byar och odlingar.

Men även här kan vi se svedjebruk och eroderad mark.

Försäljning av träkol är vanligt vid vägen, säckarna är toppade med torrt gräs.

Risodlingens olika stadier för det vanliga sumpriset kan studeras längs vägen.

Många längs vägen planterar ut plantor i nya fält när de växt till sig i täta bestånd efter sådden.

Man ser också byggnation även om folk i odlingssträvanden är vanligast.

Ibland far vi igenom små städer och gör toastopp.

Brända stubbar och nedtagna träd ibland över stora områden.

Vi ser dagliga bränder och svedda marker, där planteras ofta bergsris.

Vi äter lunch i Ambositra och tittar på hantverk.

Risodling, eroderad mark och brusten bro.

Tapiaträd Uapaca bojeri, endemiskt Madagaskar, har varit vanligt i centrala höglandet, används för trä, frukter och vilda silkesmaskar. I den mån skog som bränts ned har ersatts har man ofta planterat eucalyptus och tall istället men försök finns att bevara och återplantera tapiaskog.

31 okt från Antsirabe via Antananarivo (del 1) till Andasibe (del 6) ca 30 mil.

Uppehåll görs i Tsarasaotra Park i Antananarivo med fåglar (del 1) och reptilfarmen Marozevo reptilfarm (del1). Vi far först över odlade slätter, ”kornbodarna”.

Tegelbränning har vi sett på många ställen.

Det blir sedan kuperat igen med erosion och svedjebrända områden.

Vi ser också bränder, nattetid syns de särskilt bra.

3 nov åter till Antananarivo för hemfärd

Vi stannar till i Ambatolaona är en ort i regionen Analamanga 40 km öster om huvudstaden. Ambatolaona ligger 1 403 meter över havet och antalet invånare är 5 000.